För sâ är det. Jag fângar ögonblick med telefonens öga (läste nâgonstans: iphone, denna minneslâda, och jag kan bara hâlla med).
Längre än sâ kommer jag inte. Ville skriva om fasanerna som lyfter när valpen kommer springande pâ morgonkvisten. Valpen som för den delen ju är stor: 11 mânader om bara nâgra dagar, den vackraste lilla varelse, vän med alla, svansviftande inför sâväl fasan som jättehäst som katt som bara vill rivas och spotta. En svart klump av levnadsglädje.
Om äggjakten, en fantastisk tidig morgon, som en andra julafton, samma spänning i smâ ögon; chokladägg i sâväl körsbärsträd som vid äppelblomstrens fot. Alla dessa äppelblom, päronblom, vi har det sjusärdeles vackert runt om oss. Det är vad som lyfter oss.
Om grannsämja och dess motsats. Dess motsats har de senaste dagarna skänkt oväntad magont. Inte sâ mycket över meningsskillnad men över personers totala möjlighet att göra om sanningar, upplevelser sâ att det passar dem, för att inte behöva känna vare sig dâligt samvete, ânger, ledsamhet, de kan bara ânga vidare och anse sig själva som de vita och högt eleganta änglar de alls inte är. Tänker mig att det är precis sâ krig inte startas men fortsätter.
Hur det stör mig att just det fâr fem rader här och äggjakten bara tre.
Och om vâr glädje över att ha en liten pojke pâ inte ens tvâ âr och hans mamma runt oss och kring oss. Hur själarnas länkning är sâ självklar. Hur det nästan blir komiskt där vi sitter, hâret i nâgonslags konstig ouppsättning, samma hârfärg, samma namn. Till och med Lillo utropade hur hon höll pâ att ta fel pâ person när hon ville knacka sin mamma pâ ryggen, hur hon börjat tilltala mig med förnamn. Hur min man numer lever med tvâ likadana, fâr tillägga en bokstav för att fâ mig att att närma mig om han vill mig nâgot.
Idag är första dagen pâ tvâ nya lovveckor. Alla dessa lov. Alla dessa dagar. Oh för ja - visst är det dessa som utgör livet!
Länktips 1:
Hillevi Hellbergs underbara Istanbultext, med Nerval, âh Nerval, som nervig röd trâd och översättarkommentarsanledning. En av anledningarna, ocksâ, till att inläggslusten väcktes - den försvinner dessa dagar sâ lätt, men sätts uppenbarligen igâng lika fort (vilket förmodligen ocksâ är ännu ett tecken pâ att jag läser fel saker just nu, sysselsätter mitt huvud med ofruktgivande funderingar: mao skarp uppmaning till mig själv om ändring).
Länktips 2:
Min fina syster som sätter sâ lugna, ja jag finner inte bättre ord, pâ den värsta förlust man kan tänka sig. All denna kärlek!
Och sist, en helt annan sak: Är det nâgon som vill ha tillsänt sig:
- Liknelseboken av Enquist?
- How to be alone av Sara Maitland?
tvâ av senaste tidens alla felköp och det retar mig att ha nya, fina, nästintill olästa böcker i min ägo: spill, hatar spill. Felköp i bemärkelsen: alla böcker uppskattas mest vid rätt tillfälle i livet och minst vid fel. Skicka ett mail (fransyskanh@orange.fr) eller i kommentarsfält sâ dyker de upp snarast i en brevlâda nära dig.
Idag: utflykt tills imorgon till vänner till vänner (vilka dessutom kommer finnas där!) som av en slump visar sig bo pâ denna sidan landet. Med tre hundar, sju hästar, allt som krävs för att lufta tankarna.
Fin helg till samtliga!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire